Kullenmannen gräver!

Som Kullenmannens trogna läsare konstaterat har det varit lite skralt med uppdateringen av den här bloggen under sommaren. Det känns inte bra, det är lite som ett åtagande man inte riktigt lever upp till, nästan som om man sviker någon eller något. Det var också detta som länge gjorde att jag drog mig för att börja blogga. Jag vill leverera kvalitet – men också kvantitet. Kalla det gärna en skaparkris, Kullenmannens egna Inferno. Men jag vill gärna tro det blir bättre om en liten tid, kanske har det med årstiden att göra. När dagarna blir kortare och man sitter inne och kurar på kvällarna, ja då börjar det säkert suga i bloggtarmen. Kullenmannens läsare får helt enkelt se den kommande hösten och vintern an med tillförsikt. Det lovar jag, om inte inför Gud och denna församling, så åtminstone på mina systrars heder och mina förfäders gravar.

Men den närmaste tiden blir det i vilket fall inget skrivet här. På måndagen den 7 september kommer jag att starta fältarbetet på mitt forskningsprojektet, Säms kyrkor, som Kullenmannen tidigare skrivit om. Jag har startat en ny blogg – Sämbloggen – där information om projektet kommer att finnas. Ambitionen är att under fältarbetet dagligen uppdatera en fältdagbok. Så är ni de närmaste veckorna intresserade av vädret i Ulricehamnstrakten, hur kaffet smakade, vem som kom och hälsade på, men även av daglig information om fynd och grävningsresultat får ni titta in hos oss på http://samskyrkor.wordpress.com. Projektbeskrivning för 2009 års grävningar hittar ni här.

Längre fram under hösten kommer det nya texter här hos Kullenmannen, håll ut!

Södra Säms ödekyrka i Västergötland sommaren 2009, innan Kullenmannen började krafsa i den. Långhuset med sin ovanliga absid, i mitten syns högaltaret. Foto mot öster.

Read Full Post »

Burlesk dopfunt

Kullenmannen skrev häromdagen om en av sina favoritkyrkor, Västerplana kyrka på Kinnekulle. Så som brukligt är hör en dopfunt till kyrkans inventarier. Den är lite speciell på flera vis. Egentligen finns det två funtar i kyrkan, där finns nämligen ytterligare ett fragment. Enligt kyrkans informationsbroshyr kommer den från ”en förmodad kyrka i Martorp”. Mjaha men mer troligt är väl att den kommer från ett av alla de stenbrott som finns vid det närbelägna Martorp. Kanske vore detta något att kolla upp? Kinekulles medeltida stenbrott? Generellt är platserna och utseendet på de medeltida stenverkstäderna som bevisligen funnits i området helt okända. Se där ett arkeologisk projekt växer fram. Men nu var det inte detta funtfragment jag skulle skriva om utan om kyrkans ordinarie, den här nedan.

Funten tillskrivs en man som hette Othelric. Han var en stenhuggaremästare som verkade i Kinnekulletrakten mellan ungefär 1140 och 1170. Denna konstnär har fått sitt namn efter en inskrift i Skälvum kyrka. Där står ”Othelric me fecit” Othelric gjorde mig. Om det är namnet på stenhuggarmästaren eller byggherren, Skälvums patronus, ska vara osagt. I vilket fall har denna person fått ge namn åt en grupp med romanska stenarbeten, i huvudsak koncentrerade till kyrkorna kring Kinneviken.

Funten i Västerplana är mycket fin. Runt cuppan löper en arkad. I den ser vi olika figurscener: en ryttare slåss med ett lejon, en kentaur attackeras av en drake (som mer ser ut som en arg terrier med fjäll), en heraldiskt utformad örn och till sist ser vi en biskop.

Den har ett centralt uttömningshål och har varit bemålad i sen tid, men det tycks inte som om målningens ålder är helt utredd. Kanske är den ursprunglig? Nej, nu har jag gått som katten kring het gröt en stund. Nu kommer vi till det riktigt intressanta och udda, åtminstone för att vara något man finner i en svensk församlingskyrka: locket!

I standardverket om Skaraborgs dopfuntar (Västergötlands fornminnesförenings tidskrift 1971-72) står det i katalogen att ”Funten har barockt lock.” I församlingens broshyr står det att funten har ”ett lock med träskulpturer från 1600-talet”. Kullenmannen tycker att församlingen och forskningen fegat när det gäller det här locket. Det är helt enkelt unikt och förtjänar att uppmärksammas mer. Titta bara!

Västerplana kyrka övergavs på 1820-talet och låg i malpåse fram till 1924 då den återinvigdes. Detta fick till följd att det pryda och trista 1800-talet lyser med sin frånvaro i kyrkorummet. Funtens lock, som troligen är gjord omkring 1700, är ett utsökt exempel på vad man skulle kunna kalla bondbarock och skulle aldrig överlevt det puritanska 1800-talet i en vanlig kyrka. Titta på de nakna höggravida kvinnorna, deras rosiga kinder och blonda lockar, putande bröst och stora mage. Fantastiska figurer är bara förnamnet. Det är egentligen inte så konstigt att det är just på en dopfunt man hittar detta. Dopet är inte bara det nyfödda barnets inträde i den kristna gemenskapen. Ur ett folkligt religiöst perspektiv kan det ju även ses som en hyllning till kvinnan som fött barnet och blir därmed ett slags fruktbarhetsrit. ”Milf” långt innan begreppet uppfanns. Vem sa att gamla kyrkor var tråkiga?

Read Full Post »

Västerplana kyrka

Det kanske har framgått att Kullenmannen är svag för äldre kyrkor. När jag arbetade med min avhandling satt jag en period ofta i det Antikvarisk-topografiska arkivet, ATA, i Stockholm. Jag kan villigt erkänna att mycket tid gick bort på allt annat spännande man hittade där och som inte dirket var avhandlingsrelaterat. En dag fastnade jag i kapseln om Västerplana kyrka i Västergötland. Med sirlig handstil hade någon skrivit kyrkoruin efter kyrkans namn, en upplysning som sedan var överstryken med rödpenna. Det där var märkligt. Jag visste ju mycket väl att kyrkan ingalunda var någon ruin utan en levande församlingskyrka med högmässor, dop och begravningar. Kanske hade det funnits ytterligare någon kyrka i socknen?

Nja, så var nu inte fallet. Istället var det så att från 1820 och hundra år framåt var kyrkan övergiven och vid tiden för förra sekelskiftet mer eller mindre att betrakta som en ruin. Bilder från 1900-talets början som jag rotade fram i ATA:s bildarkiv visade bland annat trasiga fönster och att en björk växte inne i långhuset. Man beslöt då – sannolikt i sista stund – att rädda kyrkan. En varsam renovering genomfördes och 1924 kunde den återinvigas.

Denna hundraåriga törnrosasömn gjorde att det pryda och småtråkiga 1800-talet lyser med sin frånvaro. Här är det burleskt 1700-tal som gäller!

Trots att Västerplana befinner sig lite i skuggan av sina mer namnkunniga grannar Husaby och Forshem är nog detta en av Kullenmannens absoluta favoritkyrkor i området. Den har en intressant byggnadshistoria, fina inventarier och utstrålar en mycket speciell atmosfär. Dessutom får man ofta vara ifred i kyrkan, bussarna med arnturister på väg till Forshem stannar sällan till här.

Tvärtemot vad församlingen påstår i sin lilla informationsbroshyr är detta inte i huvudsak någon medeltida kyrka. Den är till största delen en senbarockkyrka från 1700-talets början om än med medeltida ursprung. På 1100-talet uppfördes på platsen en liten, enkel romansk stenkyrka med rakt korslut i öster och ett sekundärt uppfört romanskt västtorn. Denna planlösning var oförändrad fram till 1730-talet då en genomgripande om och tillbyggnad ägde rum. Vad man gjorde var att bygga till två korsarmar, en i norr och en i söder varvid kyrkans altare flyttades till den södra delen. Samtidigt målades och smyckades kyrkan rikligt enligt tidens smak. Denna nästintill dekadenta barockinredning tycker Kullenmannen är riktigt, riktigt häftig.

Bilden tagen från norr mot söder. Notera hur det romanska långhusets väggar brutits igenom. Till höger skymtar ingången från tornet.

 

Södra korsarmen med predikstol från 1600-talet och altartavla från 1737

 

Närbild altartavla. Ursäkta den usla bildkvaliteten.

 

Det romanska koret fungerar idag som dop- eller sidoaltare. Altarskivan är medeltida men kalkmålningarna från 1600-talet.

 

Dessa obetalbara figurer återfinner man över kyrkans norra ingång.

 

Bland kyrkans fina inventarier av medeltida ursprung kan man särskilt nämna dopfunten från 1100-talet med ett mycket märkligt lock från 1700-talet (men den förtjänar en egen bloggpost). Dessutom finner man en madonna från 1200-talet och ett högmedeltida triumfkrucifix.

Madonna, 1225-1300

Triumfkrucifix, högmedeltid

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En kyrka väl värd en omväg tycker Kullenmannen.

Read Full Post »