Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Uncategorized’ Category

Magnus Alkarp, en arkeologkollega och författare med många strängar på sin lyra har relativt nyligen startat en mycket intressant och välgjord blogg. Tyvärr har han blivit utsatt för en hatkampanj från nazister och blivit tvungen att stänga av sin kommentarsfunktion tillfälligt. Han skriver:

Under fredagen blev denna sida, och jag själv, utsatt för en tjugotal hatinlägg och mordhot från religiösa fanatiker och högerextremister – en härlig allians. De som gjorde detta har nu blivit identifierade och åtal väntar. De här angreppen har en lång förhistoria. Av det skälet kommer nu kommentatorsfunktionen på den här siten vara avstäng för en tid framöver.

Kullenmannen säger: Ge inte upp Magnus! Låt dem inte vinna! Även om de kan göra stor skada är de få och små (och, måste man säga, vilka amatörer som inte döljer sina ip-nummer!!! ). Läs även vad Åsa skriver.

Edit: Magnus har tyvärr fått stänga ner bloggen helt och hållet. Men till hösten kommer hans avhandling, den lär bli riktigt intressant. Håll ut!

Annonser

Read Full Post »

sam_2

Södra Säms kyrkoruin. Teckning 1868 av Djurklou.

Till hösten kommer Kullenmannen göra en mindre forskningsgrävning av två kyrkoruiner i Södra Säm i Ulricehamns kommun i Västergötland. Som mina trogna läsare vet har jag redan tidigare skrivit om detta. En av de två kyrkorna har en lite annorlunda planlösning, kanske någon har en idé om detta?

Med några få undantag har Västergötlands romanska 1100-talskyrkor ett ganska enhetligt utseende: ett litet långhus, med smalare kor med eller utan absid i öster och ibland ett torn i väster. Men ruinen efter Södra Säms gamla kyrka ser inte riktigt ut så, den är en så kallad absidsal, alltså en kyrkobyggnad med ett långhus utan kor där istället en absid sluter an direkt mot långhusets östra vägg.sam1

Denna planlösning – absidsalen – är mycket ovanlig i Skandinavien. Ovanlig men inte okänd. I Västergötland kan det förutom i Södra Säm ha funnits ytterligare en, Agnetorps kyrka i Tidaholm, daterad till 1100-talet. Absiden i Agnetorp skall dock redan på 1300-talet ha rivits och ersatts av ett traditionellt rakslutet kor.

I övriga Sverige är Eds kyrka i södra Uppland den av forskningen kanske mest uppmärksammade absidsalen. Den uppfördes vid 1100-talets mitt eller tredje fjärdedel. Långhuset förlängdes dock österut och absiden revs då kyrkan bygdes om till en gotisk salskyrka på 1300-talet. Även Lovö gamla kyrka i Uppland kan ursprungligen ha sett likadan ut. Det finns även några enstaka absidsalar i Norge och Danmark, samtliga daterade till romansk tid. Typen är också känd i Tyskland.

Angående tolkningen skulle man eventuellt kunna peka på bysantinska förebilder men då skulle man även vilja ha ytterligare ett par miniabsider på absidmurens norra och södra sida. Ytterligare en tolkning, som bland annat förts fram vad gäller den enda bevarade absidsalen i Skandinavien, Burs kyrka i Jylland, är att man först påbörjat ett bygge av en betydligt större kyrka. Efter att ha byggt kor och absid har man dock av någon anledning valt att inte fortsätta bygget så som planerat utan istället förlängt det tänkta koret och gjort det till ett långhus. Kanske det var så även i Säm? Man kan då konstatera att långhuset och absiden i Södra Säm är nästan exakt lika bred som koret och absiden i Falköpings kyrka, Västergötlands största kända romanska församlingskyrka efter domkyrkan i Skara och kyrkan i Husaby. Man blir verkligen nyfiken på vad Södra Säm var för en plats på 1000- och 1100-talen?

Är det någon av Kullenmannens läsare som har någon idé eller synpunkt på denna mycket ovanliga men inte helt okända tidigmedeltida kyrkotyp? Alla idéer och tankar mottages tacksamt.

Read Full Post »

Glad påsk…

… ska man inte säga har jag förstått. Vi som är kristna ska gå omkring och se dystra ut nu de närmaste dagarna. Det är ganska svårt när man möter en gumma som lilla So, Kullenmannens yngsta ättelägg.

Fialisa

Read Full Post »

Vid valet 2006 gjorde folkpartisten Cecilia Wikström ett försöka att lansera idén om en statligt sanktionerad litteraturkanon. Alltså att någon, det vill säga statens experter, skulle göra ett urval av de viktigaste litterära verken på svenska som alla i detta land skulle läsa och kunna. Själva idén med en kanon (uttalas kánon) är att det ska handla om verk som skulle förmedla något slags allmänsvensk värdegrund, som ska läras ut i skolan och omfattas av alla. Jag tror inte det vore någon bra idé. Att ovanifrån servera moral, etik och god smak kan inte annat än bli direkt kontraproduktivt. Sådana insikter måste få växa och mogna fram inifrån, naturligtvis med hjälp utifrån.

Det viktiga, menar Kullenmannen, är väl inte att man på tröskeln till vuxenlivet kan redogöra för innehållet i vissa noga utvalda monumentala klassiker utan snarare att man överhuvudtaget läser och reflekterar över existentiella frågeställningar. 

herr-moro

Jag kom och tänka på detta när jag härom dagen hittade mitt egna, väl tummade exemplar av antologin Lyckad nedfrysning av herr Moro (Ordfront 1997). Tyvärr är boken sedan en tid helt slut på förlaget. Så istället för att mynna ut i ett boktips så här i konfirmationstider så som jag hade tänkt, blir den här texten i stället en uppmaning till förlaget att omedelbart ge ut en ny upplaga av denna ständigt aktuella bok.

Det började med att Stockholms läns landsting såg att vårdutbildningarnas popularitet dalade katastrofalt omkring 1990. Vi som var med då kommer ihåg hur det var. På 80-talet skulle man vara ung och snygg och satsa på sig själv. Så vid 90-talets början ansågs det inte längre sexigt att jobba med gamla och sjuka. Landstinget, som såg stora pensionsavgångar den närmaste tiden, oroades med all rätt. Kanske skulle man inte få tag på tillräckligt med personal i framtiden, så vad göra? Tanken föddes då att man med hjälp av en kampanj, riktad till länets alla 16-åringar, skulle göra det mer attraktivt att ta hand om andra än bara sig själv. Ett antal miljoner kronor anslogs och en grupp kulturarbetare engagerades, bland andra filmaren Roy Andersson.

Ett mycket intressant och unikt projekt startades. Ett projekt som bland annat resulterade i just boken Lyckad nedfrysning av herr Moro. Tanken var att den skulle delas ut till samtliga elever i nian. Redan med en gång blåste det upp till strid. Den var för flummig, konstig och obegriplig ansåg ett stort antal, framför allt borgerliga debattörer. Bland annat skrev sju överläkare på KI ett öppet brev till landstinget där man ifrågasatte vad genmanipulerade kor med gigantiska juver har med vårdutbildningar att göra (suck… vilken ända ska man börja i?)

Det gick prestige i projektet, dåvarande skolministern Beatrice Ask engagerade sig mot och efter regimskiftet vid valet 1992 i Stockholms län la man helt enkelt ner kampanjen. Man plockade ut herr Moro ur isblocket och slängde istället ner hela upplagan av boken. Och där fick den alltså ligga tills Ordfront förlag 1997 gav ut den.

Boken är egentligen inte speciellt tjock. Den innehåller ett femtiotal okommenterade originaltexter vari djupa, svåra existentiella frågor behandlas förvånansvärt lättillgängligt, allt illustrerat av 157 bilder ut fotohistorien. Text och bild följs åt på ett mycket intresseväckande, ibland lite gåtfullt vis: Pär Lagerkvists novell Far och jag följs av det första kända fotografiet av en människa, som följs av FN:s deklaration om de Mänskliga Rättigheterna, som följs av en haiku från 1600-talet, som följs av George Orwells novell Hängningen... och så vidare. 

Texterna och bilderna handlar alltså samtliga i någon mening om människans värde. Vad är en människa? Detta är inte bara frågor som var aktuella omkring 1990. Det är evigt mänskliga frågor man måste ha börjat funderat på när man står på gränsen till vuxenvärlden. Så hellre då än att få en sträng och tung litterär kanon bankad i huvudet bör ungdomarna få redskap att själv leta reda på texter och fördjupningar om människan i tid och rum. Bland de bästa initiativ i den vägen som någonsin gjorts måste man framhålla sammanställningen Lyckad nedfrysning av herr Moro.

Sjutton år har gått sedan antologin först gavs ut av Stockholms läns landsting och tolv år sedan Ordfront gav ut den och nu är den alltså slut på förlaget. Den skulle verkligen kunnas ges ut igen. Kanske man kunde redigera om den lite, lägga till någon ny text och/eller bild? Tyvärr är behovet av den här boken större än någonsin. Är det pengar som saknas? Ge mig en offert så ska jag genast börja söka pengar för detta är ett arbete som bara måste spridas igen!

skopje1

Far med sitt döda barn efter jordbävningen i Skopje, Jugoslavien 1963 (Foto: Nocella, ur Lyckad nedfrysning av herr Moro, s. 99).

Read Full Post »

Kullenmannen arbetade en tid på Arkeologikonsult. Bland det sista han gjorde innan han tackade för sig, var en kombinerad utredning och förundersökning av ett ganska stort område vid Morup kyrka en mil norr om Falkenberg i Halland. Det var ett ganska enkelt ärende i ett typiskt halländskt kulturlandskap. Inget märkvärdigt egentligen. För den som är mer utförligt intresserad av vad vi kom fram till hittar rapporten här.

Morups 1200-talskyrka är en av få tegelkyrkor i Halland. Den är idag vitkalkad men kallades under äldre tider ”den røde kirke”. Kyrkan och dess omgivning får nog sägas vara en av Hallands mer intressanta platser. Att få gräva nära medeltida kyrkor hör till många arkeologers våta dröm (nåja, i alla fall för mig). Ja, och sedan var tydligen två stenåldersboplatser (gäsp) registrerade på platsen. För medeltidsarkeologen blev resultatet ganska magert, ytterligare några långhus från järnåldern kunde noteras. Däremot visade utredningen att det finns potential för ett mycket intressant stenåldersmaterial på platsen. Så intressant att Kullemannen skulle vilja dela med sig av detta till dig kära läsare.

img_0929

I denna del av Halland är landskapet platt och lite vindpinat, närheten till havet känns i luften. Men helt platt är det faktiskt inte, tittar man noga finner man att det i nordvästlig-sydöstlig riktning sträcker sig ett antal, flera hundra meter långa moränåsar. Låga, smala steniga ryggar där inlandsisen för ett ögonblick stannade upp innan den drog sig ytterligare tillbaka. Åsarna höjer sig inte mer än ett par, tre meter över det omgivande landskapet men är väldränerade och torra och var därför attraktiva boplatser för stenålderns människor.

På dessa finner man ofta stora mängder bearbetad flinta som visar att människor bott och verkat på platsen, åtminstone under stenåldern. Min kollega flintfetishisten kunde se att den bearbetade flinta vi hittade i och under matjorden, hörde hemma i sandarnatid, dvs för ca 8 000 – 9 000 år sedan. För de av Kullenmannens läsare som inte är arkeologer måste jag här stanna upp och förklara ett par saker. Ni andra kan hoppa över nästa stycke.

Från äldre stenålder, som det här handlar om, finns det nästan inget organiskt material bevarat. Jag tänker på sådant som kläder, hudar, träföremål, båtar, matrester, gravar och så vidare. Med några enstaka undantag känner vi därför periodens kulturer genom deras flinthantverk. En annan faktor som är viktig i Morup är landhöjningen. Efter att den kilometertjocka inlandsisen försvunnit steg landet snabbt, i Falkenbergstrakten drygt 70 meter på 4 000 år. Men i takt med att de stora inlandsisarna på norra halvklotet krympte steg även havsnivån rejält, ca 20 meter på tvåtusen år för att sedan långsamt åter sjunka ner till dagens kustlinje. Detta fick till följd att boplatser från just sandarnatid ofta hamnade under vattnet. Man brukar säga att de blir överlagrade.

Som sagt fanns det mängder av flinta i och under ploglagret uppe på åsen. Däremot, vilket var ganska förbryllande, tycktes det i stort sett vara helt tomt på flinta i åkern nedanför. Förklaringen hittade vi då vi tog ett djupt tag med skopan. Nu blir det mycket geologi, men häng med. Under matjorden var ett ca 0,4 meter tjockt flygsandlager vari vi hittade anläggningar från yngre järnålder. Under det följde ett 0,4 meter tjockt sandigt lerlager och under det ett 0,8 meter tjockt grått lerlager innehållandes stora mängder snäckskal. Lerlagren var uppenbarligen gammal havsbotten. Eftersom vi på platsen befinner oss ca 2,5 kilometer från dagens kustlinje och 11-15 meter över havet kunde vi på goda grunder och genom att slå i tabeller anta att området var en grund havsvik för 8 000 till 6 000 år sedan.

img_08821

Notera lagerföljden. Ja, ja en tumstock hade inte varit fel att lägga ut på bilden. Men det bruna lagret i mitten är ganska exakt 1 dm tjockt.

 

Helt plötsligt upptäckte jag en stubbe i leran. Ytterligare ett tag med skopan avslöjade att vi grävt igenom havsbotten och återigen var uppe på torra land! Under leran fanns ett 0,1 meter tjockt mörkt, fett humuslager fyllt med rötter, pinnar, kvistar och annat organisk material. Vanlig skogsföna alltså. En så kallad makroanalys av jorden visade senare att det på platsen varit ett alkärr där det växte klibbal, lite björk och stora mängder starr. En kol-14 analys av en pinne visade att den växte för lite drygt 8 000 år sedan! Under detta lager vidtog ett tunnare lerlager och därefter kom den ishavslera, som avsattes direkt efter att inlandsisen drog sig tillbaka.

Jaha, vad är det nu för speciellt med detta tänker kanske ni? Jag skulle vilja säga att detta är så nära sensation man kan komma utan att ha påträffat några lämningar efter mänsklig verksamhet. Vi vet att vi har en stor boplats från sandarnatid på moränåsen. Eftersom marken där är väldränerad finns inget mer än flinta i stora mängder bevarat. Boplatsen låg vid kanten av ett stort alkärr som senare fick ett tjockt skyddande lock av lera över sig. Chansen är mycket stor att vi i alkärret kan hitta rester från boplatsen i form av organiskt material: matrester, kasserade föremål och liknande.

Kanske man inte kommer hitta något, kanske det kan bli en ”arkeologisk sensation” som det brukar stå i tidningarna. Vad vet jag? Men platsen har i alla fall en enorm potential. Det senaste jag hörde var att man har skjutit på exploateringen på obestämd tid.

Eftersom Kullenmannen inte själv är någon stenåldersarkeolog (ska gudarna veta) finns det nu en risk att platsen faller i glömska. Är det någon som skulle vara intresserad av att ta upp tråden igen är ni välkomna att höra av er. Kullemnannen hjälper gärna till och gräver ett par dagar.

Read Full Post »