Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Kultür’ Category

Hrm… den 12 februari skrev Kullenmannen sitt första inlägg. Det handlade om den nya Kulturutredningen som då precis hade blivit offentlig. Jag vill gärna citera delar av vad jag skrev då:

Nu har Kulturutredningen blivit offentlig. Utredningen föreslår bland mycket annat att man ska slå ihop Riksantikvarieämbetet, Riksutställningar, Nämnden för hemslöjdsfrågor, Statens konstråd och Arkitekturmuseet till en ny gigantisk myndighet. Denna superorganisation ska syssla med “frågor om samtid, historia och livsmiljö”.

Eh… Rent spontant ser Kullenmannen en gigantisk, centraliserad byråkratisk koloss på lerfötter växa fram. Visst är det viktigt att man utvecklar och förändrar organisationer i takt med samtiden. Men det här känns inte ok. Jag trodde snarare att RAÄ skulle få i uppdrag att närma sig naturmiljövården (Naturvårdsverket) vilket ju ligger väldigt nära till hands om vi ska problematisera människans livsmiljö över tid och rum. Jag uppskattar verkligen samtidskonst men förstår inte riktigt poängen med att den statliga kulturmiljövården nu tydligen ska arbeta ihop och uppnå synergieffekter med det konstnärliga området. Det är äpplen och päron helt enkelt. Jag är mer än skeptisk och misstänker att remissinstanserna inte kommer att köpa det här.

 

Nej, just det. Alla tunga remissinstanser sågade detta och kulturministern säger nu att förslaget inte blir av. Skönt tycker Kullenmannen.

Read Full Post »

… eller manipulerat på något sätt. Detta är ett helt autentiskt klipp ur Västergötlands Fornminnesförenings årsskrift, sjätte delen, femte häftet (1965: s. 243).

Kung med humor

Read Full Post »

Betrakta nedanstående bild. Du har säkert sett den förr. Kullenmannen hittade den i Lyckad nedfrysning av herr Moro. Men det var inte första gången jag såg den.

Bildtext ur Lyckad nedfrysning av herr Moro (s. 80): Tysk soldat skjuter mor och barn. Lettland 1942

Bildtext ur Lyckad nedfrysning av herr Moro (s. 80): Tysk soldat skjuter mor och barn. Lettland 1942

Bilden visar en tysk soldat som siktar mot en mamma som med sitt lilla barn i famnen flyr för sitt liv. Av alla krigsbrott är nog detta att kallblodigt avrätta värnlösa civila det värsta som finns. Tyvärr har vi sett det allt för många gånger i historien Bilden ovan är sann i den bemärkelsen att den illustrerar händelser som bara inträffade allt för ofta under andra världskriget. Så här såg det ut när SS, ofta med benäget bistånd av lokal högermilis, föste samman judar och romer på fält utanför Östeuropas många små städer och byar. Kvinnor, barn gamla och unga, ingen sparades.

Problemet med just det här fotografiet är att den är beskuren med ungefär två tredjedelar i sidled. Jag har tyvärr inte lyckats hitta originalet nu när jag letat inför denna bloggpost. Men när man ser den obeskurna originalbilden ser det faktiskt ut som om soldaten siktar mot något annat annat vid sidan om kvinnan med barnet. Tagen helt ur sitt sammanhang ser det faktiskt ut som om han skyddar dem mot en förföljare. Kanske en inte helt rimlig tolkning men obeskuren ser faktiskt bilden ut så. 

Sagt detta vill jag på inget sätt förminska det lidande nazismens offer utsattes för utan bara påminna om att ett foto inte alltid förmedlar den slutliga sanningen om det som avbildas. Vi måste komma ihåg att även före Photoshops tid kunde man manipulera bilder.

Read Full Post »

Vid valet 2006 gjorde folkpartisten Cecilia Wikström ett försöka att lansera idén om en statligt sanktionerad litteraturkanon. Alltså att någon, det vill säga statens experter, skulle göra ett urval av de viktigaste litterära verken på svenska som alla i detta land skulle läsa och kunna. Själva idén med en kanon (uttalas kánon) är att det ska handla om verk som skulle förmedla något slags allmänsvensk värdegrund, som ska läras ut i skolan och omfattas av alla. Jag tror inte det vore någon bra idé. Att ovanifrån servera moral, etik och god smak kan inte annat än bli direkt kontraproduktivt. Sådana insikter måste få växa och mogna fram inifrån, naturligtvis med hjälp utifrån.

Det viktiga, menar Kullenmannen, är väl inte att man på tröskeln till vuxenlivet kan redogöra för innehållet i vissa noga utvalda monumentala klassiker utan snarare att man överhuvudtaget läser och reflekterar över existentiella frågeställningar. 

herr-moro

Jag kom och tänka på detta när jag härom dagen hittade mitt egna, väl tummade exemplar av antologin Lyckad nedfrysning av herr Moro (Ordfront 1997). Tyvärr är boken sedan en tid helt slut på förlaget. Så istället för att mynna ut i ett boktips så här i konfirmationstider så som jag hade tänkt, blir den här texten i stället en uppmaning till förlaget att omedelbart ge ut en ny upplaga av denna ständigt aktuella bok.

Det började med att Stockholms läns landsting såg att vårdutbildningarnas popularitet dalade katastrofalt omkring 1990. Vi som var med då kommer ihåg hur det var. På 80-talet skulle man vara ung och snygg och satsa på sig själv. Så vid 90-talets början ansågs det inte längre sexigt att jobba med gamla och sjuka. Landstinget, som såg stora pensionsavgångar den närmaste tiden, oroades med all rätt. Kanske skulle man inte få tag på tillräckligt med personal i framtiden, så vad göra? Tanken föddes då att man med hjälp av en kampanj, riktad till länets alla 16-åringar, skulle göra det mer attraktivt att ta hand om andra än bara sig själv. Ett antal miljoner kronor anslogs och en grupp kulturarbetare engagerades, bland andra filmaren Roy Andersson.

Ett mycket intressant och unikt projekt startades. Ett projekt som bland annat resulterade i just boken Lyckad nedfrysning av herr Moro. Tanken var att den skulle delas ut till samtliga elever i nian. Redan med en gång blåste det upp till strid. Den var för flummig, konstig och obegriplig ansåg ett stort antal, framför allt borgerliga debattörer. Bland annat skrev sju överläkare på KI ett öppet brev till landstinget där man ifrågasatte vad genmanipulerade kor med gigantiska juver har med vårdutbildningar att göra (suck… vilken ända ska man börja i?)

Det gick prestige i projektet, dåvarande skolministern Beatrice Ask engagerade sig mot och efter regimskiftet vid valet 1992 i Stockholms län la man helt enkelt ner kampanjen. Man plockade ut herr Moro ur isblocket och slängde istället ner hela upplagan av boken. Och där fick den alltså ligga tills Ordfront förlag 1997 gav ut den.

Boken är egentligen inte speciellt tjock. Den innehåller ett femtiotal okommenterade originaltexter vari djupa, svåra existentiella frågor behandlas förvånansvärt lättillgängligt, allt illustrerat av 157 bilder ut fotohistorien. Text och bild följs åt på ett mycket intresseväckande, ibland lite gåtfullt vis: Pär Lagerkvists novell Far och jag följs av det första kända fotografiet av en människa, som följs av FN:s deklaration om de Mänskliga Rättigheterna, som följs av en haiku från 1600-talet, som följs av George Orwells novell Hängningen... och så vidare. 

Texterna och bilderna handlar alltså samtliga i någon mening om människans värde. Vad är en människa? Detta är inte bara frågor som var aktuella omkring 1990. Det är evigt mänskliga frågor man måste ha börjat funderat på när man står på gränsen till vuxenvärlden. Så hellre då än att få en sträng och tung litterär kanon bankad i huvudet bör ungdomarna få redskap att själv leta reda på texter och fördjupningar om människan i tid och rum. Bland de bästa initiativ i den vägen som någonsin gjorts måste man framhålla sammanställningen Lyckad nedfrysning av herr Moro.

Sjutton år har gått sedan antologin först gavs ut av Stockholms läns landsting och tolv år sedan Ordfront gav ut den och nu är den alltså slut på förlaget. Den skulle verkligen kunnas ges ut igen. Kanske man kunde redigera om den lite, lägga till någon ny text och/eller bild? Tyvärr är behovet av den här boken större än någonsin. Är det pengar som saknas? Ge mig en offert så ska jag genast börja söka pengar för detta är ett arbete som bara måste spridas igen!

skopje1

Far med sitt döda barn efter jordbävningen i Skopje, Jugoslavien 1963 (Foto: Nocella, ur Lyckad nedfrysning av herr Moro, s. 99).

Read Full Post »

Grattis Lotta!

För ganska många år sedan träffade Kullenmannen en tjej som hette Lotta. Hon hade just flyttat till Göteborg från Mockfjärd för att läsa litteraturvetenskap. Jag kommer ihåg henne som en snäll, lite sorgsen tjej från landet, ensam i storstaden. Det var nånting på den tiden med tjejerna jag träffade: alla gick de på konstskolor, skulle bli skådespelare eller författare och Lotta var inget undantag. Hon gav mig två noveller hon skrivit och de var riktigt bra vill jag minnas. Jag vet att jag tänkte att det här var nog mer än bara prat, tjejen hade verkligen anlag att skriva. Länge sparade jag novellerna ihop med ett par fotografier hon gav mig där hon busade med några schäferhundar hemma i Mockfjärd. Att jag behöll det länge var inte bara av sentimentala skäl, utan kanske för att det var så snällt, lite sorgset skrivet av en tjej från landet. Tyvärr tror jag allt försvann vid senaste flytten.
 9789100103057

Det har gått bra för Lotta. Hon är enormt produktiv och har sedan debuten 2000 varit kultursidornas kelgris (även om jag ärligt talat inte tror förlaget tjänat mycket pengar på henne). Men nu är tiden som lågavlönad kulturarbetare över. Nu är det dags att träda in bland eliten. Nu väntar skattefria stipendier och lukrativa uppdrag. Som den första sextiotalisten har Lotta Lotass nu invalts i Svenska akademien på stol nummer 1. Grattis Lotta!

 

 

 

Edit: Jag är inte alls avundsjuk på dig Lotta. Nej, nej inte alls… eh…

Read Full Post »

Att arbeta i ett arkiv har säkert sina risker. Jag tänker på tunga lyft och en inte helt hälsosam miljö för astmatiker. Att se sin arbetsplats förvandlad till en grushög, att alla ens noga ordnade och förtecknade arkiv vräks ner under instörtande betongmassor är nog inget arkivarien föreställer sig ens i sina mest mörka stunder. Är det något hus som ska vara säkert så är det väl ett arkiv! Eller?

Enligt DN har dock det otänkbara hänt. I Köln har stadsarkivet rasat ihop som ett korthus, tre människor saknas ännu och mängder av oersättliga dokument och fotografier har gått till spillo. Man få bara hoppas att det mesta var digitaliserat och/eller publicerat.

Read Full Post »

Helt apropå ingenting skulle Kullenmannen just denna dag vilja slå ett slag för Republikanska föreningen. Trots att jag sedan en tid är i små ekonomiska krona_1001omständigheter var detta en av de organisationer jag INTE slutade betala medlemsavgift till. När nu kungafjäsket fram till nästa sommar kommer att nå tidigare oanade höjder kan det vara bra att då och då lyssna till en annan röst. Jag menar, när till och med ekots hemsida fylls av sådant här! Ekots!!!! Och helt utan kritisk granskning. Då kan man inte annat är bli förtvivlad. Jag säger bara: Republikanska föreningen!!!

Read Full Post »

Older Posts »