Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘veteranjärnväg’

Lille SiKullenmannen med son har varit på vagnarbetshelg på Anten-Gräfsnäs järnväg. Praktisk kulturmiljövård är bara så kul! Personvagnarna ska vara uppfräschade och genomgångna till trafikstarten den 31 maj. Tänk om de gamla vagnarna kunde tala när vi pysslar om dem:             –Mmm, ja, där, mera! 

På bilden nedan är det AGJ nr 15 som får sig en välbehövd genomgång. Vagnen byggdes 1911 och har rullat mellan Kalmar och Torsås fram till 1965. Till AGJ kom den 1976. 

 

IMG_1175

Teakpanelen ska oljas sju gånger!

 

Visserligen är detta välkänt sedan tidigare men jag kan ändå inte undanhålla Kullenmannens läsare det här. ASEA:s gamla logga torde vara den mest belastade symbol som finns. Kanske inte ett helt lyckat val av logga kan man tycka. Men vem kunde förutse det? Huruvida ASEA verkligen haft svastikan som logga torde vara den fråga ABB:s PR-avdelning är absolut mest trött på att besvara.

ASEAs gamla logga

 

 

Annonser

Read Full Post »

Kullenmannen är lite barnsligt förtjust i industri- och teknikhistoria. För ett år sedan hade jag anledning att besöka Sveriges Järnvägsmuseum i Ängelholm. Som vanlig på sådana museer är utställningarna ett hopkok av flera decenniers syn på vad man ska visa, hur och varför. Ibland har man sett på verksamheten som ett rent tekniskt museum, ibland ett kulturhistoriskt (vad det nu är?) museum och ibland har man velat fokusera på arbetet och arbetarnas villkor. Vissa avsnitt av utställningarna var utställningstekniskt ganska spännande, en del riktigt lärorika, annat tenderade att urarta till en ganska tröttsam knappologi. Jag minns särskilt med fasa den del som behandlade ställverkens utveckling, för att inte tala om den oproportionerligt stora utställningsyta SJ:s interna telefonnät fick på museet (gäsp). Jag svär, det kan knappast bli dammigare. I ett hörn av det gamla lokstallet stod även ett sorgset ånglok (förbjudet att beträda!) med konströk och en högtalare som spelade upp lite tuff tuff. Sammantaget måste man säga att museet, trots goda intentioner bitvis kändes ganska dött i någon mening. 

Jag kom att tänka på detta härom dagen när jag besökte ett annat järnvägsmuseum, Anten Gräfsnäs järnväg. Det är ett ur alla aspekter levande museum som i stort sett helt drivs av ideella krafter med en minimal budget. Museet är en 12 kilometer lång smalspårig (891 mm) museibana belägen utanför Alingsås fem mil mordöst om Göteborg. 

smalspar013

Västergötlands smalspåriga järnvägsnät hade sin storhetstid under 1900-talets första hälft, men efter andra världskriget la man ner del efter del. Då banan mellan Göteborg och Skara lades ner 1970 sparades ett par stumpar, förutom Anten-Gräfsnäs även Skara-Lundsbrunn. Ambitionen har från början varit att bevara och återskapa ett stycke transporthistoria. När föreningens tåg tuffar fram är ”tidstypiskt” ett ord man gärna tänker på, ”bra bruksskick” är ett annat . Målet för föreningen är som sagt att återskapa och bevara en autentisk miljö, inte att visa upp kuriosa. Därför har alla vagnar och de flesta lok fått enhetlig bemålning och beteckningar.

På sommaren kör man tåg Anten – Gräfsnäs t.o.r enligt tidtabell i stort sett varje dag. Förutom ångtåg kan man åka rälsbuss från 1950-talet. Banan slingrar sig i ett lummigt landskap längs med sjön Anten. Vid banans södra ände har man en välbevarad stationsmiljö, men där finns även nybyggda lokstallar och verkstäder. Man har även ett trångt museum som dock samtidigt ska vara uppställningsplats för föreningens mer ömtåliga rullande material. 

img_0430

Föreningen är i praktiken ett stort verkstads- och järnvägsföretag med hög antikvarisk-teknisk kompetens. Med undantag för en halvtidstjänst sköts verksamheten helt ideellt av ett åttiotal aktiva medlemmar, och det är verkligen en imponerande verksamhet som bedrivs där, året om. För den som är intresserad finns en mycket välgjord och informativ hemsida. Lättnavigerad och informationsrik och, inte minst, med mycket fina bilder.

Kullenmannen ska nu – ideellt naturligtvis – hjälpa föreningen bygga upp ett nytt utställningskoncept i Anten. Det blir en utställningsteknisk och ekonomisk utmaning. En tanke är att invändigt bygga om godsfinkor för utställningsändamål. På 1970 och 80-talen dammsög AGJ Sverige på rullande smalspåriga fordon. Resultatet blev att man en tid ägde över 300 fordon, mest godsvagnar. En del har man skrotat, andra har man sålt men fortfarande äger föreningen ett stort antal godsvagnar som – lindrigt sagt – far ganska illa. Kanske man kunde bygga om några av dessa till mobila utställningshallar? Kära läsare, har du någon idé på förslag på tekniska lösningar och/eller finansiering? Hör av dig.

img_0452

Read Full Post »